Amanda

JÄÄÄÄVLAR.
I morgon vid denhär tiden kan jag sitta och åka runt i en röd liten opel.
I morgon vid denhär tiden kan jag åka runt på sveriges vägar helt lagligt.
I morgon vid denhär tiden kan jag vara världens lyckligaste.

Man vet liksom aldrig.

I morgon vid denhär tiden så kan jag ligga på soffan och gråta.

Det vet man heller liksom aldrig.

Jag har tänkt på dethär med prov. Innan uppskrivningen hade jag inte skrivit prov sedan 2007. Sedan gymnasiet. Helt sjukt länge sedan. På den tiden (oj vad jag lät gammal nu) så var provskrivning en vardagsgrej. Kuggade man så kuggade man. No big deal liksom. Bara o göra om. Jag var inte en av dom som var nervös inför prov, jag var inte en av dom som satt kvar in i sista sekunden heller. Jag är ganska säker på att lärarna som höll i omprovstillfällena på lindeskolan kunde mitt namn och personnummer nästintill utantill.

Så inför uppskrivningen så satt jag och intalade mig själv att de var precis samma sak som på gymnasiet, (förutom att jag faktiskt läst på denna gång) kuggar jag så kuggar jag och då får jag göra om. Sen när jag började tänka på nervositeten - så insåg jag att de är inte alls samma jävla sak! Om jag kuggar på ett hitstoriaprov på gymnasiet, rör de mig inte ryggen! Jag får göra om de och om jag har tur blir jag godkänd. Annars går de till historien. MEN kuggar jag INTE på ett körprov! Så är de ju faktiskt en livförändring.

Det tycker jag är en jävla skillnad.



ÖNSKA MIG LYCKA TILL!!!