jaha..
det blev inte så mycket av min nystart med bloggandet. Men jag tror att jag har en giltig orsak.
dagen efter mitt senaste inlägg fick jag ett telefonsamtal ifrån ett sjukhus i Jönköping, kvinnan som ringde medelade mig att min pappa var inlagd där och att läget var allvarligt, efter de var jag så att säga inte på topp och bloggen fick lida. En och en halv vecka senare, den 6 december närmare bestämt fick jag ännu ett telefonsamtal från samma sjukhus. Klockan var 4 på morgonen och jag insåg väl redan när jag såg att det var skyddat nummer vad som ´komma skulle.
Strax innan 4, morgonen den 6 december vändes hela mitt liv upp och ner, min pappa var död. Yrvaken och förvirrad kunde jag inte riktigt ta in vad jag nyss fått veta, så jag somnade om för att vakna upp några timmar senare, första tanken som slog mig var - pappa är död.
I morgon är det två veckor sedan.
Jag har alltid föreställt mig att livet skulle stanna upp, att klockorna skulle sluta ticka och allt skulle bli suddigt, sådär som det blir i filmer. Men sanningen är den att livet går vidare, klockorna tickar och även om sorgen är oändlig så är synen lik förbaskat klar. Om än är allt jävligt ofattbart. Att jag, vid 20 års ålder skulle förlora min pappa.
Vi hade inte de bästa förhållandet, jag och min pappa. Men ändå, pappa är alltid pappa, oavsett. Jag har gråtit, jag har legat i min säng och stirrat apatiskt framför mig, jag har låtit bli att svara i telefon, jag har skrikit och varit arg, jag har saknat. och så har jag gråtit lite till.
Men, tack vare min älskade och världsbästa Mamma som ringt alla samtal och ordnat med allt som måste ordnas efter nån dött, mina vänner, som inte låtit mig glömma bort att dom finns här för mig, mina fina kissar som legat på mitt bröst och kurrat när jag varit ledsen, min fina fina Lightning som alltid får mig på bättre humör med en enda blick, så har jag på något sätt klarat detta också.
vid ett tillfälle beklagade jag mig för Pernilla, jag beklagade mig över alla dom som har ett lätt liv, bra ekonomiskt ställt, föräldrar som bor i hop, pojkvänner, fina bilar, fast jobb och aldrig behövt gå igenom svåra saker. Då sa hon till mig att jag ska vara glad över att jag haft det så som jag har haft det, för man utsätts för det man klarar av. Med det menade hon typ att jag var stark, därför utsattes jag för allt.
Pappa kommer att begravas i vår, uppe i Torpshammar, i graven brevid farmor.
Jag älskar och saknar dig pappa!
