Amanda

idag är det ett år sedan min fina Chappo Speed fick somna in föralltid. Även om han förstörde så mycket för mig, gjorde mig rädd och osäker så var han en av dom största personligheterna jag någonsin träffat i min 16 år långa ridkarriär. Jag saknar honom självklart men är helt övertygad att han har det så mycket bättre där han är nu, han slipper ha ont och må dåligt mer. Jag tog rätt beslut, även om det var svårt.



Chappo var lite av min drömhäst. Lagom stor, otroligt fina gångarter och alltid positiv till arbete. Tyvärr fanns en del hjärnspöken som efter ca 1 år ställde till allt större problem. Efter diverse allvarliga krashlandningar med sjukhusbesök började han även bli farlig att hantera. Vi hittade inga större kroppsliga fel som kan ha orsakat detta så vi utgick från att det fanns i hans huvud. Vissa dagar var han from som ett lamm och jag skulle kunnat leda honom i sytråd. Andra dagar blev han rädd och såg saker som inte fanns. På slutet kunde han gå till attack bara man gick in i hagen. Beslutade att jag varken ville utsätta mig själv eller andra och framförallt inte honom för mer lidande, så den 21/4 2010 fick han somna in. Jag klarade inte av att vara med så fantastiska Alf åkte iväg med honom. Dagen innan hade han en bra dag och jag kände att vi fick ett fint avslut.

Till saken hör att den 21/4 1983, för 28 år sedan, föddes Chappos mamma, Chappelina, som också var min första egna häst. Chappo dog alltså på Chappelinas 27års dag. Chappelina togs bort 14 augusti 2008, 25 år gammal och fortfarande i min ägo.

Så, grattis Chappelina på 28 årsdagen..
 
Chappelina och jag säger hejdå till varandra 2008.

Trots årsdagen har jag haft en bra dag :) Allltid lika trevligt hos min fina Victoria! Lightning har haft vilodag. Var där i morse och då var han synbart irriterad och tyckte jag var sen, han ville ju gå UUUUUUT :p

Imorgon står jobb på schemat för mig, 9-14 o sen ska Lightning longeras!

skepp o hoj!