Vi provar igen!
Prova att starta upp bloggen igen, något lite mer hästinriktad!
Allt har börjat lugna ner sig lite nu efter pappas bortgång osv, i onsdags var det fyra månader sedan han dog. Saker o ting börjar väl återgå till det normala, även om jag såklart fortfarande är ledsen och saknar honom enormt så börjar jag lära mig att leva med det. Dom här fyra månaderna har kännts både långa och korta. På ett sätt känns det som han varit död i evigheter och på ett annat sätt kunde det lika gärna varit igår jag pratade med honom sist.
Just nu är allt lite snurrigt dock, har jobbat SJUKT mycket senaste tiden. har bara varit ledig två-tre dagar totalt dom senaste tre veckorna och igår körde jag dubbelpass, Först 8-13 på särskolan o sen 14-09 på kortids (sovande jour iofs, men jag sov bara fyra timmar). Tack vare att jag gått mycket dagtid så har Lightning inte fått lida så mycket, utan jag har kunnat hålla igång honom hyffsat ändå (så mycket som underlaget tillåtit)
Det märks verkligen på Lightning att han gått regelbundet nu. Han blir bara starkare och starkare hela tiden. Dagens ridpass bestod att mycket lösgörrande arbete. Det som mjukar upp Lightning allra bäst är att rida "sicksack" (skänkelvikning) över vägen (eller travbanan i detta fall) han blir väldigt mjuk och följsam. I början stretar han emot lite, men efter ett tag så behöver jag bara lägga vikten lite åt det håll han ska flytta sig åt. När han var mjuk o fin så försökte jag trava (gick inte så bra eftersom hans alterego Svarta Blixten var och hälsade på, en galoppör direkt från banan som bara kan galoppea på stället och är rädd för allt) men efter en stund så gick det bättre, han försökte fortfarande springa iväg men jag kämpade på och i slutet av ridpasset fick vi till någa riktigt fina övergångar.
Nu har jag precis ätit, pasta och ostsås blev det, lagom avancerat! Till min stora förtret så ser min lägenhet ut som en svinstia, på senaste tiden har jag utvecklat någon form av pedant-sida hos mig själv, får panik när det är saker slängda över allt, och framför ALLT: vem har slängt dom där?! (jag kanske också har ett alterego?) Hade tänkt att jag skulle städa efter jag ätit, men jag ORKAR verkligen inte, bara tanken gör mig gråtfärdig, samtidigt som synen av all disk och smutstvätt också får mig gråtfärdig. Men om man har jobbat så mycket som jag gjort kanske det är okej att inte orka? Jag hoppas verkligen det.
Snart ska jag tillbaka till stallet och dusha Lightning och smörja hans grejor, vi ska nämligen på dressyrkurs i morgon! Eftersom hagen ser ut som en leråker så har hans bruna färg sakta med säket börjat skifta i grått, så JA! han behöver duscha! Hoppas bara jag slipper Svarta Blixten då!
Bilden är tagen i vintras, februari tror jag.
Allt har börjat lugna ner sig lite nu efter pappas bortgång osv, i onsdags var det fyra månader sedan han dog. Saker o ting börjar väl återgå till det normala, även om jag såklart fortfarande är ledsen och saknar honom enormt så börjar jag lära mig att leva med det. Dom här fyra månaderna har kännts både långa och korta. På ett sätt känns det som han varit död i evigheter och på ett annat sätt kunde det lika gärna varit igår jag pratade med honom sist.
Just nu är allt lite snurrigt dock, har jobbat SJUKT mycket senaste tiden. har bara varit ledig två-tre dagar totalt dom senaste tre veckorna och igår körde jag dubbelpass, Först 8-13 på särskolan o sen 14-09 på kortids (sovande jour iofs, men jag sov bara fyra timmar). Tack vare att jag gått mycket dagtid så har Lightning inte fått lida så mycket, utan jag har kunnat hålla igång honom hyffsat ändå (så mycket som underlaget tillåtit)
Det märks verkligen på Lightning att han gått regelbundet nu. Han blir bara starkare och starkare hela tiden. Dagens ridpass bestod att mycket lösgörrande arbete. Det som mjukar upp Lightning allra bäst är att rida "sicksack" (skänkelvikning) över vägen (eller travbanan i detta fall) han blir väldigt mjuk och följsam. I början stretar han emot lite, men efter ett tag så behöver jag bara lägga vikten lite åt det håll han ska flytta sig åt. När han var mjuk o fin så försökte jag trava (gick inte så bra eftersom hans alterego Svarta Blixten var och hälsade på, en galoppör direkt från banan som bara kan galoppea på stället och är rädd för allt) men efter en stund så gick det bättre, han försökte fortfarande springa iväg men jag kämpade på och i slutet av ridpasset fick vi till någa riktigt fina övergångar.
Nu har jag precis ätit, pasta och ostsås blev det, lagom avancerat! Till min stora förtret så ser min lägenhet ut som en svinstia, på senaste tiden har jag utvecklat någon form av pedant-sida hos mig själv, får panik när det är saker slängda över allt, och framför ALLT: vem har slängt dom där?! (jag kanske också har ett alterego?) Hade tänkt att jag skulle städa efter jag ätit, men jag ORKAR verkligen inte, bara tanken gör mig gråtfärdig, samtidigt som synen av all disk och smutstvätt också får mig gråtfärdig. Men om man har jobbat så mycket som jag gjort kanske det är okej att inte orka? Jag hoppas verkligen det.
Snart ska jag tillbaka till stallet och dusha Lightning och smörja hans grejor, vi ska nämligen på dressyrkurs i morgon! Eftersom hagen ser ut som en leråker så har hans bruna färg sakta med säket börjat skifta i grått, så JA! han behöver duscha! Hoppas bara jag slipper Svarta Blixten då!
Bilden är tagen i vintras, februari tror jag.
Kommentarer
Trackback
